Varför valde du mänskliga rättigheter? Jag har länge haft ett intresse för samhällsfrågor och när jag hittade kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter kändes det helt rätt. 

Vad studerar du nu och varför? Under kandidaten gjorde jag praktik på Sveriges Ambassads Sektionskansli i Phnom Penh, Kambodja, där jag arbetade praktiskt med utvecklingssamarbete. Erfarenheten väckte mitt intresse för att förstå hur utveckling formas, vilka aktörer som påverkar och hur maktförhållanden spelar in. Kollegor tipsade om LUMID-programmet som ett sätt att fördjupa och bredda mina perspektiv. Jag ville få fler verktyg för att kritiskt granska utvecklingsarbete och förstå dess konsekvenser ur olika vinklar – både globala och lokala. 

Berätta om ditt masterprogram! LUMID är en stark blandning av teori och praktik. Vi fördjupar oss i global utveckling, hälsa, projektledning och vetenskaplig metod. Programmet ger också verktyg för att arbeta med management och rapportskrivning. Dessutom har vi möjlighet att göra praktik, vilket jag verkligen uppskattar. Sättet att studera påminner mycket om kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter. 

Vad är det bästa med dina studier? Att möta människor med olika bakgrunder, både akademiskt och professionellt. På kandidaten var perspektiven ofta ganska lika, men i mastern har det öppnat upp för nya insikter, utmaningar och samtal som fått mig att tänka bredare. 

Vad tog du med dig från kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter? Jag har ofta ett MR-perspektiv med mig in i mina nuvarande studier. I mastern är det mycket läsning och många av författarna och teorierna känner jag igen, vilket gör att jag snabbt kunde komma in i studierna. Även strukturen i uppsatsskrivande och seminarier känns bekant, vilket varit en styrka. 

Hur skiljer sig mastern från kandidaten? Kraven är högre och tempot snabbare, men det är hanterbart. Det kräver mer självständigt arbete, planering och reflektion. En tydlig skillnad är också den internationella miljön, dels på grund av att många har olika bakgrunder, men också då många har arbetat inom utvecklingssektorn tidigare, vilket gör seminarierna väldigt dynamiska. 

Vad är dona tips till framtida mastersökande? Var konkret när du söker, visa tydligt varför just du är rätt för programmet. Lyft fram specifika kurser du läst och våga kalla dig för MR-vetare. Ett tips är att vända sig till studievägledare och arbetslivskoordinatorer på universitetet för att få feedback på CV och personligt brev 

Vad har du för tips till studenter med intresse för mänskliga rättigheter och utveckling? Bygg nätverk inom det du är intresserad av. Föreläsningar, studentorganisationer – allt hjälper. Prata med folk som är där du vill vara. Välj engagemang och föreläsningar som känns roliga och stanna kvar efteråt och säg hej! 

Om praktik och utbyten: Jag har gjort både utbyte och praktik. Under kandidaten läste jag statsvetenskap i Prag, vilket var ett bra tillfälle att prova något nytt – även om jag insåg att det inte var min grej. Praktiken i Phnom Penh, där jag arbetade med SIDA, fick mig att se kopplingen mellan MR och utveckling på ett helt nytt sätt. Under sista terminen på kandidaten gjorde jag även praktik på halvtid på Raoul Wallenberg-institutet inom kommunikation. Skulle kanske inte rekommendera att göra det parallellt med uppsatsskrivandet, men det hjälpte samtidigt väldigt mycket. Tiden där var väldigt lärorikt, även om jag insåg att kommunikation kanske inte är mitt främsta fokus, så gav det värdefulla erfarenheter och kontakter. 

Engagemang vid sidan av studierna: Jag har arbetat extra som receptionist och inom hemtjänsten samtidigt som jag engagerat mig i olika sammanhang. Under kandidaten var jag aktiv i UPF och IM, vilket gav mig värdefulla erfarenheter och nya perspektiv. Men om jag skulle ge ett råd är det att hitta det man verkligen är intresserad av. Idag är jag engagerad i ett socialistiskt-feministiskt bokcafé och i mer politiska initiativ. När man följer sitt intresse kan man också hamna i sammanhang som känns mer genuina och givande. Det är trots allt erfarenheterna och vad du lär dig av dem som räknas. 

Med facit i hand: Jag önskar att jag inte hade tagit allt så allvarligt i början. Studierna är viktiga, men det är också viktigt att ha tid för annat och inte låta allt kretsa kring prestation. Jag försökte hålla kvällar och helger fria från plugg, och det är nog ett av de bästa besluten jag har tagit. Att se studierna som ett jobb gjorde att jag kunde hålla kvar andra delar av livet, utan att köra slut på mig själv. 

Framtiden: Jag vill gärna fortsätta inom forskning. Just nu jobbar jag som forskningsassistent i ett projekt, vilket ger mig en bra inblick i hur forskningsarbete fungerar. Jag har ett år kvar på mastern, och sen får vi se om jag söker en PhD direkt eller läser en till master eller magister först.