Rasmus Göthberg

Examen: våren 2017

Arbete: planeringssekreterare, Socialförvaltningen Malmö stad

Jag arbetar som planeringssekreterare i Malmö. Under programmet gjorde jag praktik på svenska ambassaden i Aten. Där skrev jag bland annat rapporter och fick under arbetet tillfälle att bland annat träffa politiker, Amnesty och Transparency International. Det var väldigt lärorikt. En stor del av arbetet innebar att titta på korruption och senare skrev jag mitt examensarbete om social tillit och korruption i Grekland. Jag granskade EU:s reformer som jag menar skadade den sociala tillit som är en viktig beståndsdel i arbetet med att motverka korruption.

Varför valde du kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter?

Först visste jag inte vad jag ville bli, eller plugga, men var engagerad i och intresserad av samhället. Så jag gick på ett öppet forskarseminarium på Mänskliga rättigheter för att få en uppfattning om hur de pratar om kunskap och det var spännande. Efter att jag spanat in kurslitteraturen, tänkte jag: varför inte? Sen blev programmet bara bättre och bättre. Jag tyckte om förhållningssättet till kunskap, det som i början var den totala förvirringen, saknaden av vad man själv uppfattar som stöd och hjälp. Efter hand lärde vi oss att famla i det där mörkret av allt som finns att läsa och all information och kunskap som finns att inhämta. Det var trickset, vi fick en väldigt stor frihet, men tvingades att lära oss att självständigt förhålla oss till kunskap. Programmet i mänskliga rättigheter gav även styrkan och det kritiska perspektivet att inte köpa vad som helst, oavsett form av maktförhållanden. Sen den kulturen som finns på avdelningen, den tycker jag verkligen om.

Vad har du gjort sedan din examen?

Först sökte jag precis alla jobb jag kunde hitta och byggde upp ett professionellt alter ego. Tillsammans med en journalist från Kirkuk drog jag igång ett projekt om kritisk journalistik i Mellanöstern. Det var skitsvårt utan erfarenhet och kontakter, men det gav en anledning att ringa upp betydelsefulla personer inom svenskt bistånd och det var kul. Sen fick jag det här jobbet.

Hur hittade du och fick ditt nuvarande arbete?

Det var en annons på Malmö stads hemsida. Jag ringde och snackade med enhetschefen för att få konkret information om vad arbetet innebar och jag tror att det var betydelsefullt. De sökte någon som inte var socionom och verkade vilja ha någon som kunde ställa kritiska frågor till verksamheten. Jag tror också tror att praktiken vägde tungt.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

I förrgår arbetade jag med ett upplägg för en granskning inom ramen för intern kontroll. Ett utvärderingssystem för att följa upp hur vi bemöter de risker som tidigare identifierats. Exempelvis hur koppling mellan underlaget till ett beslut och beslutet ser ut. Hur ser motiveringen till ett visst beslut ut? Varför gör vi som vi gör? Konkret mänskorättsimplementering.  Jag leder även en arbetsgrupp som tittar på processer, granskar dem och försöker hitta eventuella luckor. Allt för att säkerhetsställa att vårt arbete med rättssäkerhet, likabehandling och mänskliga rättigheter i det lokala fungerar. Vi jobbar konkret och det är stimulerande, jag trivs bättre med det än att inte ha någon makt att förändra alls. Här känner jag att jag kan göra skillnad.

Vad har du för tips till andra studenter som skulle vilja arbeta inom samma område?

Vill du jobba med mänskliga rättigheter i lokal verksamhet, lägg fokus på de etablerade funktioner som finns. Ska du på allvar försöka rädda världen måste du bryta ner ”att rädda världen” till ditt eget handlingsutrymme. Sen ger du dig fan på att göra ditt bästa. Vissa säger att ”alla kan inte rädda välden”. Det är fel, men alla kan inte rädda världen genom att peka med hela handen.

Porträtt av alumn